där allt var lugnt och stilla. På en vecka var det kanske fem bilar som for förbi.
Naturlig storskog betyder att granarna var gamla och stora och de växte heller inte i raka rader som nu.
Där fanns granar som var så tjocka att det krävdes två personer för att hålla armarna omkring en sådan.
När vi flyttade hit så fanns här inte något kalhygge alls och de första 15 åren som vi bodde här så såg vi inte några skogsmaskiner.Vi märkte inte någon skogsavverkning, det var bara storskog och det var lugnt och tyst överallt.
När vi kom hit så tog vi prov på vattnet, som kommer från en källa i skogen. Och vi tog prov på jorden. Vattnet var helt rent, det var hälsovatten, och jorden var också helt ren.
Min pappa sade att luften också var ren och det kunde han se på träd, mossor och lavar.
Han hade levt i skogen i hela sitt liv så han kunde sådant.
Djurlivet var rikt, ugglorna hoade och vitryggade hackspettar satt och hackade i en massa jättestora, gamla björkar som fanns överallt här. Orrar och tjädrar spelade, fåglarna kvittrade, ekorrar fanns det i mängder och bäckarna porlade. Vi hade flyttat till ett paradis.
Men med tiden förändrades skogen och hela vår livsmiljö.
Stora, tunga maskiner började krossa och skövla och nu har vi torra, risiga kalhyggen där som vi förr plockade blåbär, svamp och lingon och det är stora, djupa spår överallt och sönderkörda diken och sönderkörda bäckar.
Men inte nog med det.
Jag pratade med en man som gick omkring och satte granplantor här förra året och han varnade oss och sade att vi inte skulle gå in i skogen där, eftersom plantorna var doppade i ett gift, som är farligt för både djur och människor.
Man gödslar och kalkar skogen också, dvs man
konstgödslar. Det betyder att älgkött numera inte kan kallas ekologiskt.
Förr gick heller inga flygplan över skogen, men sedan lades flygrutten om och planet från Oslo går numera över oss här och militärens reaplan tjuter förbi på låg höjd en gång i månaden, på väldigt, väldigt låg höjd, det är nästan så att de snuddar vid grantopparna.
Svenska Rallyt har lagt ett av sina mål här, bara 300 meter från vår gård och efter målgång så kör de förbi vårt hus och det smäller och brakar och djuren blir vettskrämda.
Och en massa avgaser antar jag eftersom det luktar bensin.
Plus en massa strålning från alla deras trådlösa sändare och det är signaler som jag kan känna. Det gäller även skogsmaskinerna som ibland är väldigt nära vårt hem här.
Vi gråter över det förlorade paradiset som en gång fanns här och jag tror att även skogen gråter över att bli en mer och mer steril granplantage.
Vi bodde länge mitt i vargarnas revir men de rörde inte våra djur.
Vi hade en fårflock med lamm och vargarna kunde gå tätt förbi fåren utan att försöka jaga dem.
Eftersom fåren var nära vårt hus så tror jag att vargarna uppfattade det som att fåren tillhörde vårt revir och inte deras.
När de hade tillgång till egen mat så respekterade de vårt revir. Och de måste ju inte äta hela tiden.
Det var när skogsmaskinerna började förstöra skogen som vargarna ändrade sitt beteende.
När maskinerna skrämde bort de andra vilda djuren, som älgar och rådjur, då började vargen att jaga får i stället. I alla fall här.
Jag antar att vargarna också kände sig stressade av alla maskiner, för det gör jag.
Det är inte så konstigt att vargen är helt vilsen nu när hans naturliga miljö har förstörts så att han inte längre har så många naturliga bytesdjur.
Det är människan som är jordens farligaste rovdjur och hon har förstört naturens balans.
För pengar krossar vi allt och skapar en värld av sopor.
Skogen är nu en plantage och av Sveriges skog är bara ung. 5% naturlig gammelskog.
Vi pratar om skogsskövlingen i Brasilien, men där är 50% naturlig skog.
Vår sista fria häst, en nordsvensk brukshäst, fick fel på hoven och veterinären kunde inte göra något, så sedan några veckor tillbaka, betar Gry på himmelens ängar.
Från början hade vi tre hästar, som alla gick omkring fritt i skogen
Det hände ibland att någon sade sig ha sett en häst som hade rymt och som gick omkring i skogen, men de hade inte alls rymt. De brukade vara ute på dagen och komma hem på kvällen.
På 70- och 80-talet var vi många som flyttade ut i skog och mark för att leva ett rent och giftfritt liv och kanske också ett penningfritt liv, så mycket som möjligt i alla fall. Det var också en protest mot att alla skulle vara fast i kapitalismens och byråkratins snaror.
Vi gjorde arbetsbyten och gav varandra råd och hjälp, vi hade fullmånesfester, och våra barn lekte i frihet och var glada och nöjda med livet.
Nu är barnen stora, men har fortfarande kontakt med varandra och hjälper varandra med allt möjligt.
Vi som den gången var nybyggare här i skogen börjar bli gamla nu.
Klart att det var, som man brukade säga, ”mycket slit och släp”, men det var gott att själv bygga sitt eget liv.
Observera att det var ”alternativare” som gav sig iväg ut i skogarna som en slags protest mot konsumtionssamhället. Vanligt folk hade vanliga arbeten och drömde om mera pengar, som nu, och det gamla sättet att leva på bondgårdar hade i stort sett redan försvunnit.
Alternativarna var idealister, som ville återskapa det gamla, naturliga livet och det visade de genom att klä sig i ett slags naturmode med helylle, batik, fransar och broderier.
I stället för en dyr stereoanläggning så hade man kanske en flöjt i fickan.
Vi, Skogsfolket här Värmland, har tagit fram gammal odlingsmark, reparerat gamla hus och lador, sågat, kluvit, kapat och huggit ved till långa, kalla vintrar när det kunde vara 35 - 40 grader kallt.
Ibland var det så mycket snö att det gick ända upp till höften, men man var ändå tvungen att ta sig fram till djuren i ladan.
En gång hade det blåst upp så mycket snö mot vår ytterdörr att vi knappt kunde komma ut. Dörren gick inte att öppna.
Vi fyllde våra förråd med allt som naturen gav oss, blåbär, lingon, smultron, hallon, hjortron, krusbär och vinbär, som vi gjorde sylt och saft av. Vi fick äpplen,
krikon, körsbär, svamp, örter, potatis, lök, morötter, sallad, dill, persilja och gräslök. Vi hade maskrosblad och klöver i salladen och vi gjorde soppa av nässlor, kirskål och svinmolla, som växer vilt.
Vi hade och har fortfarande höns, som vi får ägg ifrån. Vi har också saltat in och torkat fisk.
Andra matvaror som ris, böner, linser, mjöl, har vi köpt gemensamt i 25-kilossäckar, tillsammans med storförpackningar med andra varor, som t.ex. alger, sesamfrön, olivolja, solrosfrön, nötter, mandel, honung och salt, från Biofood, som då också körde varorna hem till oss.
På det sättet kunde vi klara av att vara insnöade i skogen under långa tider.
Men när sommaren kommit så reste vi majstången, dansade, bryggde mjöd av älgört och spelade fiol och gitarr i ladan.
Det var många barnfamiljer som bodde i skogen på det sättet.
Det var en trend att man ville leva naturligt och det var väldigt många som på det viset hoppade av det vanliga samhället. Man ville hellre vara fri och fattig än ”fångad i systemet”.
Ingen av oss hade någon elektricitet och man ville också undvika att bli beroende av det. Det var viktigt.
Vatten fanns ändå i källan och brunnen och det behövdes ingen pump.
Veden kunde man själv såga och hugga och maten kokades på vedspisen.
Vi hade pratat med skogsbolaget och fått tillstånd att gallra i skogen och det räckte ju till ved åt oss.
Men vi fick ju inte ta vilka träd som helst.
Men även om man lever isolerat i skogen så finns det ju ändå en massa lagar och regler man måste följa. Man kan inte bara gå ut i skogen och flytta in i ett gammalt hus som man hittar.
Man blir tvungen att antingen hyra, låna, köpa eller arrendera det, dvs om man inte köper huset så måste man ändå ha ett avtal med ägaren och så var det förr också. Man får inte heller fälla träd utan att ha tillstånd av markägaren.
Det kanske är självklart för oss svenskar, men jag har mött folk från andra länder, som har trott att man kunde göra så i Sverige.
Nu har det dessutom blivit ännu fler regler så att det också är väldigt svårt att ha djur, annat än hundar, katter, höns, ankor, gäss och kaniner.
Samhällets alla regler kanske jag kan berätta mer om en annan gång.
Jag är inte så intresserad av alla de där reglerna, jag vill helst slippa dem, men om man inte alls vet att de finns så kan man ju riskera att få böta och det kan bli väldigt dyrt.
Laila berättade
En gång var detta en bygd där flera hundra människor levde. Här fanns gårdar,
skolor och affärer. Det var inte mer än 40-50 år sedan som den här bygden
var levande.
Jag har frågat Farfar Bo, som var där på den tiden, och han berättar:
Hans historia är litet äldre, men den är från ungefär samma område i skogen.
Änkan på Vargåsen
Livet i skogen var varken bekvämt eller lättsamt, men det gick.
På Vargåsen träffade jag en äldre kvinna och änka, som efter sin makes död hade fortsatt att leva ensam där på ett torp.
Då och då behövde hon få hjälp av sin son, som hade flyttat till Lysvik. Hon behövde hjälp med att plöja eftersom hon hade gjort sig av med hästen. Hon var inte längre så ung.
Så länge hennes make levde så var bruket av torpet deras uppehälle.
Jag minns inte riktigt, men jag tror att hon kan ha hetat Stina.
Hon odlade spannmål, rotsaker, grönsaker och frukt. När jag träffade henne så hade hon en ko, en gris och höns. Ved tog hon i skogen, fast det var kanske hennes son som hjälpte henne med det.
Hon behövde ibland köpa saker och en gång köpte jag t.ex. sytråd till henne, så att hon slapp att gå den långa vägen till affären.
Det gick ingen bilväg till torpet och det gick inte heller att cykla dit.
Hon var lite speciell. Hon hade "spertus". Och vad var det? Ja, det kan man fråga sig.
Jag tror att ordet ursprungligen kommer av spiritus, men det är bara en gissning. Riktigt vad det var, vet jag inte. Hennes vänner och bekanta visste inte heller. några hade för sig att det var något hon hade i en liten ask.
Men vi visste vad spertus kunde användas till. Med spertus kunde hon säga var korna stod, när de inte kom hem och så kunde man gå dit och hämta hem dem.
När en kniv, eller annat verktyg, hade försvunnit från ett torp i närheten, kunde hon med hjälp av spertus ange vem som tagit den. Man gick hem till den personen och anklagade honom och han erkände stölden och lämnade tillbaka stöldgodset.
Det där var under den tid vi kände henne. Man berättade om många andra händelser, där hennes spertus spelat en märklig roll. Men hon ville inte gå in på vad spertus var.
Hon menade med klar logik att det behövde jag inte veta. Hon sade att det fanns andra människor än hon som hade spertus.
Farfar Bo
Ammoniumnitrat
blandat med dieselolja
kallas ANFO och är
ett billigt, stabilt och välanvänt sprängämne. Blandningen kan
fås att detonera med en mekanisk chock (tryckvåg). I normala fall
räcker det inte med en tändhatt,
utan en sprängkapsel
måste användas. http://sv.wikipedia.org/wiki/Ammoniumnitrat
Granplantorna doppas i gift
CYPER PLUS
Giftig för bin och andra pollinerande insekter.
Även giftig för fisk och andra vattenlevande organismer.
Kan orsaka skadliga långtidseffekter i vattenmiljön.
Irriterar huden. Kan ge allergi vid hudkontakt.
Om man kommit i kontakt med giftet:
GENERELL REKOMMENDATION
Visa detta säkerhetsdatablad för jourhavande läkare. Håll personen varm och lugn.
Vid inandning
Sök frisk luft och vila. Vid kvarstående andningsbesvär kontakta läkare.
Vid hudkontakt
Tvätta huden noggrant med tvål och vatten. Tag av förorenade kläder.
Stänk i ögonen
Tag ut eventuella kontaktlinser. Skölj genast med mycket vatten i flera minuter. Håll ögonlocken brett isär. Kontakta läkare om besvär kvarstår.
Förtäring
Framkalla ej kräkning. Skölj ur munnen och ge ett par glas vatten eller mjölk att dricka om den skadade är vid fullt medvetande. Kontakta omedelbart läkare.
PERSONLIGA FÖRSIKTIGHETSÅTGÄRDER VID ARBETE
Använd andningsskydd, skyddshandskar, skyddsglasögon och skyddskläder
Undvik inandning, förtäring och kontakt med ögon och hud. Använd personlig skyddsutrustning
Använd halvmask med partikelfilter P2 och gasfilter typ A vid risk för inandning av sprutdimma.
Använd skyddshandskar vid hantering. Skyddshandskar 4H (kemskydd 4-8 h).
Använd visir eller skyddsglasögon med sidoskydd vid risk för stänk.
Använd lämpliga skyddskläder.
Tvätta noggrant med tvål och vatten efter hantering. Använd handkräm om hudirritation skulle uppkomma.
Farligt vid inandning, hudkontakt och förtäring
Irriterar ögonen och andningsorganen
Risk för allvarliga ögonskador
Kan ge allergi vid hudkontakt
Mycket giftigt för vattenlevande organismer
Kan orsaka skadliga långtidseffekter i vattenmiljön
Giftigt för bin
Ångor kan göra att man blir dåsig och omtöcknad
http://www.av.se/dokument/aktuellt/storm/cyper_plus_safety_data_sheet.pdf
... du tysta, du glädjerika sköna...
