 |
| Pine Plantation in Värmland, Sweden |
onsdag 9 maj 2012
Money, money...
Det saknas pengar för att skydda skog i Dalarna. De pengar som Länsstyrelsen får av staten idag räcker bara till att rädda ett enda skogsområde i Vansbrotrakten från avverkning, och listan på skyddsvärda skogar bara fortsätter växa.
söndag 6 maj 2012
Kalles hygge och Svennes jakträtt
Det var på lördagen, som Laila och jag pratade om skogsavverkningen och på söndagen hade jag skrivit Paradiset som blev en trädplantage.
På måndagen satte jag på radion på morgonen och blev förvånad över att det just då var någon som hade ringt till Ring P1 och pratade om precis just detta.
Då skrev jag Skogsupproret.
Men det fanns en till sak, som jag skulle ha blivit väldigt förvånad om jag hade känt till, och det var att den dagen så startade också DN en serie om just den svenska skogen och dess förvandling till sterila plantager.
Det upptäckte jag några dagar senare när jag läste mer om skogen.
Oj, det här var tydligen något som ligger i tiden. Det visste jag inte och det visste inte Laila heller.
Hon var mest ledsen över skövlingen på den plats där hon själv bor.
Några citat från artikeln i DN:
Här är en bild av vår tids största kulturomvandling. ”Jag kan inte tänka mig en fråga som kunde angå fler i Sveriges land.” Det skriver i dag Maciej Zaremba i första delen av sitt reportage om den svenska skogens öde.
Den riktiga svenska skogen finns snart inte kvar. Med start i dag visar DN:s Maciej Zaremba på de absurda konsekvenserna av en oåterkallelig förändring av kulturlandskapet – hur skogen vi ärvde har blivit en vedfabrik.
Sju månader senare är utsikten från deras fönster mest lik slagfälten vid Verdun: meterlånga stumpar som sticker upp bland bråten där det varit skogsdunkla stigar, här och var ett ensamt träd, i övrigt ödslighet.
I sommar skall detta välkomna tyskar och holländare på Inlandsbanan som Storfors turistbyrå lockat med ”orörd natur”.
Medan vi tvistar om anslagen till teatern fullbordas en något större kulturreform därute.
Och i motsats till det mesta som politiker hittar på är den oåterkallelig. Sverige ömsar landskap.
Skogslandskapet undergår samma sorts förvandling som städerna på 60-talet. Miljonprogrammet fortsätter i naturen.
För sextio år sedan fruktade poeten och botanikern Sten Selander att svenskarna inte längre skulle komma att finna de miljöer som folkvisorna sjunger om. Storskogar, lundar, hagar…
Utan tvekan är den moderna svenska skogen ett framsteg ur såväl trygghets- som ur renlighetssynpunkt.
Där multnar ingen ved bland ohygienisk mossa, där strövar den allergiske trygg för björken och konvaljen.
Och den som söker stillhet lär inte bli lottlös. Varken hackspetten eller lövsångaren väsnas i plantagerna.
I alla tider har människan sett det gamla trädet som en förbindelse med förfäderna, eller rent av med världsalltet.
Snart är detta svärmeri ett privilegium för flanören i en stadspark.
Ute i skogslänen är de flesta träden redan yngre än människorna, ty där har det krokiga, ålderstigna och avvikande ingen rätt att finnas till.
Det sägs att det är farligt att tala om sådant som folksjäl.
Men jag som invandrat från ett åkerland (Polen betyder fält) inser snart att det susar mycket mera av trädkronor i svenskens själ än i min egen.
Vi från avskogade länder minns skogsdungen som råkade finnas i närheten som ett undantag, ett gömställe.
Skogen intar en metafysisk plats i svenskens sinne. Där finns både paradiset och det andra stället.
Den står för frihet och dödsbringande förtrollning, där blir man förlorad eller frälst, där ruvar den farliga kvinnligheten, där växer svårmodet och hänförelsen.
”Gud är inte död, men har flyttat från kyrkan till skogen”, noterade psykiatrikern Nils Uddenberg häromåret.
I Stockholm är skyddszonen mot hänsynslösa hyggen tre mil från staden. I Storfors är det fem meter från husknuten.
Kanske är det förklaringen till att stadsborna är de sista att uppfatta förvandlingen av landskapet.
Slut på citaten av Maciej Zaremba
Läs hela texten här i DN.
Det är jättebra skrivet.
Maciej Zaremba skriver att det susar mer av trädkronor i svenskens själ än i hans egen.
Men jag undrar... jag tycker att han skriver väldigt bra om skogen och det känns som om han själv skulle vara helt i klass med de svenska poeter, som har trädkronor i själen.
I alla fall så kan han plocka upp melodin.
Ibland undrar jag om inte svensken har blivit hemmablind när det gäller skogen.
Vi är så vana vid den att vi ser den som en slags evig självklarhet, som bara finns där, alltid har funnits och alltid kommer att finnas.
I dag verkar det snarare vara tyskar och holländare, som tycker om vår skog och natur.
Vi är vana vid att ”pappa jobbar i skogen”, så har det väl alltid varit och det har man ju aldrig ifrågasatt.
Svensken, som i generationer har bott på landet, ser skogen mest som sin fastighet, Kalles hygge och Svennes jakträtt.
Han ser skogen som sin arbetsplats och på en sådan ska man tjäna
pengar och inte leka.
Det är snarare de, som flyttat ut från städerna för att de vill bo i en naturlig miljö, som har den där romantiska känslan för tallarna... granarna... björkarna... sjöarna... bäckarna... ängarna som doftar av älgört vid midsommar... den vackra färgen på mossan vid myren... skönheten i den gråa gamla fäboden... näcken som spelar i forsen... älvorna som dansar på ängen... ugglan som hoar och örnen som cirklar runt där uppe...lingon, blåbär, hjortron....
Kalle bryr sig inte om det där tramset när han går omkring på sitt hygge.
Han räknar kubikmeter och massaved !
Och hans avkoppling är att gå hem och ta en öl framför TVn och titta på sporten.
Nästa: Skogshuggaren
lördag 5 maj 2012
SKOGSHUGGAREN
Mia nämnde i sitt inlägg i radion att vi ofta glömmer hur det ser ut i våra egna skogar.
Ja, de flesta av oss kanske inte alls har en aning om att vi inte har några riktiga skogar längre.
Som Mia sade:
Man ser ju att det står en massa träd där och man kallar det för ”skogen”.
I dag vore det kanske riktigare att kalla skogen för produktionsområde.
”I en produktionsmiljö är enhetlighet mycket viktigt.”
Det skulle bara bli krångligt om träden hade olika längd och form och man skulle förlora jättemycket tid och pengar på det.
Detsamma gäller äpplen och gurkor. Alla har samma form och storlek för att det är enklast så.
Eken, pilen, lönnen, boken.... gamla skogar var fulla med personligheter vars egenskaper man lärde känna. ”Trädens andar”.
Dem kan man i dag lära sig mer om på shamankursen, men där kanske man inte riktigt har kontakt med den fysiska verkligheten utanför kursgårdens närområde.
I alla fall så tänker man nog mer på mytologi och trumresor än på skogsbolag och avverkningsmaskiner.
Man kanske lär sig att ”prata med naturen” och ”vara snäll mot träden och myrorna”, men skogsbolagets chefer går tyvärr inte på sådana flummiga mjukiskurser!
Att folk på landet klagar över att det mest bara finns sterila virkesåkrar eller risiga slagfält behöver politiker inte bry sig om.
De flesta väljare bor i städerna så det räcker att det finns litet gammelskog kvar i deras egna parker och strövområden för att de ska tro att all skog ser ut så överallt i hela Sverige.
Ja, det tror man ju att det finns, så klart!
Sedan fokuserar man naturintresset på sådant, som finns i andra länder, rädda regnskogen osv. eller naturprogram med vackra filmer och budskap om att man ska vara i sitt hjärta.
Don´t be afraid... just be in your heart! Puss och kram!
Det går fint att göra vackra naturprogram i en skogsplantering också, det är bara att vända kameran åt rätt håll och fånga några lövträd vid det blanka vattnet just när solen går ner under bulliga moln.
Sedan kan man lägga på någon fin musik eller fågelkvitter.
Det skulle nog till och med jag kunna klara av.
Och om det fortfarande finns 2% gammelskog kvar... ja, då kan man ju packa in kamerautrustningen i bilen och åka precis just dit.
Om sedan städernas befolkning ser filmerna så tänker de naturligtvis att Sveriges skogar ser ut så. Överallt!
Klart att fåglarna finns kvar! Jag har ju hört dem på TV!
Den vackra naturfilmen kan man ha med sig i fickan när man åker tunnelbana. Och lyssna på fågelkvitter i ett headset med grym studiokvalitet och stereo.
Att skogarna var riktiga skogar...det trodde jag också!
Tills jag började undra varför skogen såg så konstig ut på landet.
Varför stod alla träd i raka rader?
Så var det inte utanför Stockholm, där som jag hade brukat vara ”ute i skogen”!
Och så såg det inte heller ut i Robin Hood-filmerna.
Detta med trädplantager är inget som man spontant förstår när man bor i en storstad.
De flesta har troligen aldrig tänkt på saken. Fast regnskogarna har man ju hört talas om!
Om man bor i Stockholm, Malmö, Köpenhamn... så måste man använda sin semester på bästa sätt, med så snabb och effektiv avkoppling som möjligt. Man åker till Thailand eller till något annat paradis där man kan dyka och fotografera fiskar. Eller så...
Här i Värmland verkar det mest vara folk från Danmark, Tyskland och Holland, som köper små hus i ”skogen” eller turistar på annat sätt. Många kommer i husbil.
Jag tror att de kommer för att de tror att det finns riktig skog här.
Det är knappast någon som tältar inne i granplanteringen.
Det är gamla gårdar där man har bevarat den gamla stilen.
I den här debatten om skogsskövlingen så finns ett uttryck, som är missvisande, men som används för att man alltid har sagt så.
Ingen tänker på att det egentligen är fel, men folk i de stora städerna kan lätt tro att det är riktigt. Även de, som bor mitt i ett avverkningsområde säger att man hugger ner skogen.
Om jag nu är en kvinna, som bor mitt i Stockholm och inte har tittat in i någon större skog än Humlegården, då tror jag ju att man hugger ner skogen, när jag hör det.
Vad är det då för bild jag ser inom mig?
Jo, jag ser naturligtvis folk, som hugger ner träd.
I min minnesbank har jag inget annat som kan bygga upp en annan bild, utom att jag förstår att man kanske kan använda en såg.
Om jag försöker tänka den tanken så ser jag en karl som står där och sågar med en så´n där vanlig, rak såg, som jag har sett i järnaffären.
Nä.... inte om jag är stadstjej, då vet jag ingenting om motorsågar.
De finns inte i de affärer, som jag har varit inne i på mina shoppingturer. Och om jag inte har någon pappa på landet så vet jag inte ens att de existerar.
I skolan hade jag heller inte någon undervisning i snickeri.
Och på baren och på jobbet snackar vi om barn, resor, smink och mode och inte om nå´n skog eller såg.
När jag hör att man ”hugger ner skogen” så låter det inte så farligt i mina stadsanpassade öron.
Det är väl bara naturligt att folk jobbar i skogen, gräver, jagar, fiskar och odlar.
Hugga skog, hugga ved?
Det har väl folk alltid gjort?
So what?
Och det ger ju arbete åt en massa folk också och det måste ju ta lång tid att hugga ner ett stort träd.
Ja, de flesta av oss kanske inte alls har en aning om att vi inte har några riktiga skogar längre.
Som Mia sade:
Man ser ju att det står en massa träd där och man kallar det för ”skogen”.
 |
| Pine plantation in Värmland, Sweden |
”I en produktionsmiljö är enhetlighet mycket viktigt.”
Det skulle bara bli krångligt om träden hade olika längd och form och man skulle förlora jättemycket tid och pengar på det.
Detsamma gäller äpplen och gurkor. Alla har samma form och storlek för att det är enklast så.
Eken, pilen, lönnen, boken.... gamla skogar var fulla med personligheter vars egenskaper man lärde känna. ”Trädens andar”.
I alla fall så tänker man nog mer på mytologi och trumresor än på skogsbolag och avverkningsmaskiner.
Man kanske lär sig att ”prata med naturen” och ”vara snäll mot träden och myrorna”, men skogsbolagets chefer går tyvärr inte på sådana flummiga mjukiskurser!
Att folk på landet klagar över att det mest bara finns sterila virkesåkrar eller risiga slagfält behöver politiker inte bry sig om.
De flesta väljare bor i städerna så det räcker att det finns litet gammelskog kvar i deras egna parker och strövområden för att de ska tro att all skog ser ut så överallt i hela Sverige.
Ja, det tror man ju att det finns, så klart!
Sedan fokuserar man naturintresset på sådant, som finns i andra länder, rädda regnskogen osv. eller naturprogram med vackra filmer och budskap om att man ska vara i sitt hjärta.
Don´t be afraid... just be in your heart! Puss och kram!
 |
| Lake Björklången in Värmland, Sweden |
Sedan kan man lägga på någon fin musik eller fågelkvitter.
Det skulle nog till och med jag kunna klara av.
Och om det fortfarande finns 2% gammelskog kvar... ja, då kan man ju packa in kamerautrustningen i bilen och åka precis just dit.
Om sedan städernas befolkning ser filmerna så tänker de naturligtvis att Sveriges skogar ser ut så. Överallt!
Klart att fåglarna finns kvar! Jag har ju hört dem på TV!
Den vackra naturfilmen kan man ha med sig i fickan när man åker tunnelbana. Och lyssna på fågelkvitter i ett headset med grym studiokvalitet och stereo.
Att skogarna var riktiga skogar...det trodde jag också!
Tills jag började undra varför skogen såg så konstig ut på landet.
Varför stod alla träd i raka rader?
Så var det inte utanför Stockholm, där som jag hade brukat vara ”ute i skogen”!
Och så såg det inte heller ut i Robin Hood-filmerna.
Detta med trädplantager är inget som man spontant förstår när man bor i en storstad.
De flesta har troligen aldrig tänkt på saken. Fast regnskogarna har man ju hört talas om!
Om man bor i Stockholm, Malmö, Köpenhamn... så måste man använda sin semester på bästa sätt, med så snabb och effektiv avkoppling som möjligt. Man åker till Thailand eller till något annat paradis där man kan dyka och fotografera fiskar. Eller så...
Här i Värmland verkar det mest vara folk från Danmark, Tyskland och Holland, som köper små hus i ”skogen” eller turistar på annat sätt. Många kommer i husbil.
Jag tror att de kommer för att de tror att det finns riktig skog här.
Om man bara har ett område med lövträd just runt huset så kanske man inte behöver bry sig om den övriga skogen. Man odlar sina egna blommor och buskar i sin egen lilla glänta, som man har köpt.
En stor campingplats med ett hav av permanent uppsatta husvagnar och hustält finns för dem, som vill vara ”nära naturen” och ”leva enkelt” bredvid korvkiosken.
Från den stranden, vid campingen, har man en fin utsikt över skogarna, som faktiskt är väldigt vackra på avstånd.
Runt sjöar kan det vara fint. Jag tror att maskinerna inte får köra ända fram till stränderna.
 |
| Lake Björklången in Värmland, Sweden |
Om man inte åker dit och tittar noga, så tror man att det är sagornas milsvida skogar med älvor, troll, fäbodstintor, fioler, näverlurar och sägner från fornstora da´r.
Den som har gått en kurs i nordisk shamanism kan ju också slänga några runor på marken och fantisera om Oden, Tor, Freja och Yggdrasil.
Och om någon gillar gammal fiolmusik så finns det nog i ens färgglada iPhone av senaste modell.
Det finns också en massa kulturställen, som tar emot gäster i en gammal miljö.
Det är gamla gårdar där man har bevarat den gamla stilen.
I den här debatten om skogsskövlingen så finns ett uttryck, som är missvisande, men som används för att man alltid har sagt så.
Ingen tänker på att det egentligen är fel, men folk i de stora städerna kan lätt tro att det är riktigt. Även de, som bor mitt i ett avverkningsområde säger att man hugger ner skogen.
Om jag nu är en kvinna, som bor mitt i Stockholm och inte har tittat in i någon större skog än Humlegården, då tror jag ju att man hugger ner skogen, när jag hör det.
Jo, jag ser naturligtvis folk, som hugger ner träd.
Så bilden jag spontant ser inom mig är en massa karlar, som går omkring och hugger ner träd med yxor.
Om jag försöker tänka den tanken så ser jag en karl som står där och sågar med en så´n där vanlig, rak såg, som jag har sett i järnaffären.
Jo, om jag är intresserad så kanske jag funderar litet och kommer på att det finns något som heter motorsåg.
De finns inte i de affärer, som jag har varit inne i på mina shoppingturer. Och om jag inte har någon pappa på landet så vet jag inte ens att de existerar.
I skolan hade jag heller inte någon undervisning i snickeri.
Och på baren och på jobbet snackar vi om barn, resor, smink och mode och inte om nå´n skog eller såg.
När jag hör att man ”hugger ner skogen” så låter det inte så farligt i mina stadsanpassade öron.
Det är väl bara naturligt att folk jobbar i skogen, gräver, jagar, fiskar och odlar.
Hugga skog, hugga ved?
Det har väl folk alltid gjort?
So what?
Gulligt att det finns folk, som är naturliga och jobbar ute i naturen, ute i skogen!
Det låter ju bara bra. Det är tradition! Och nyttigt med frisk luft!
Och det ger ju arbete åt en massa folk också och det måste ju ta lång tid att hugga ner ett stort träd.
Nej! Man hugger inte ner våra skogar.
Man sågar ner dem!
Och inte alls med någon liten motorsåg i ena handen!
Man har jättestora skogsmaskiner.
Och med en sådan maskin kan man plocka träd i samma fart som vi andra plockar lingon, blåbär och blommor.
Maskinen ser ut som en traktor, men den har en jättestor, lång griparm och längst fram på den armen sitter en stor klo av järn tillsammans med en såg.
Om vi skulle säga att det tar en minut att plocka en gran så blev det 60 träd i timmen. Och på tio timmar skulle det bli 600 träd.
På 20 timmar blir det 1.200 träd.
Ja, det bör bli ungefär 1.500 träd, som en enda maskin plockar på ett dygn.
Men nu har jag möjligen räknat i underkant så det skulle kanske kunna vara 3.000.
Enligt Riksskogstaxeringen var 942 000 ha föremål för avverkning under 2010:
Jamen, man kör väl inte dygnet runt?
Jo, maskinen är så dyr att man ofta måste använda den dygnet runt för att det ska ”betala sig”.
Det kan också vara vanskligt att lämna maskinen i skogen eftersom det finns tjuvar, som far omkring i plantagen och tar det som går att ta.
Den, som kör skogsmaskinen är inte någon friskus som vandrar omkring i den rena luften och hugger och får starka muskler och rosiga kinder.
Nej, han sitter instängd i maskinen hela tiden och förarhytten... ja, det är som att sitta i en datamaskin. Där är fullt med GPS, datorer, signaler och strålning och många skogsarbetare har blivit sjuka av det.
Han har en dataskärm där han ser vilka träd han ska ta.
Även folk, som bor i hus i skogen, kan bli sjuka och må illa av signalerna från maskinerna, när de kommer tillräckligt nära.
Maskinen väger många ton och kan inte åka på marken utan att krossa allt med sina stora, breda larvfötter och det blir djupa spår, som diken.
Han blir ju tvungen att ta de träd han passerar eftersom han nu ändå har krossat deras rötter.
Med hjälp av monokultur, där träden står i täta, raka rader, kan alltså en enda människa plocka 3.000 granar på ett dygn.
En annan sak: maskinens funktioner styrs med hydraulik och det betyder att det är olja, som finns i en massa slangar och den har ett väldigt högt tryck.
Om det går hål på en sådan slang så sprutar oljan ut som en fontän över marken.
Tror att det finns både mineralolja och miljöanpassad olja, men jag vet inte vilken de använder.
För djuren i skogen måste ju detta vara samma sak, som det skulle vara för oss om det, från en okänd värld, kom tio meter höga monster med lysande ögon och stora klor och bara krossade våra hus.
Inte alls för att de var elaka eller så...
De kanske egentligen var jättesnälla, eller i alla fall så uppfattade de nog sig själva som goda och fredliga...
Det var bara det att de var ”beroende av ekonomisk tillväxt” .
Skogsindustrijätten Stora Enso investerar cirka 1,6
miljarder euro, omkring 14 miljarder kronor, i ett nytt kartong- och
massabruk i staden Beihai i Guangxi i södra Kina.
http://www.dn.se/ekonomi/stora-enso-storsatsar-pa-kinafabrik
Föreningen Skydda Skogen bildades 2009 av skogsengagerade från hela
landet, med anledning av det kritiska läget för skogen och hotet mot den
biologiska mångfalden.
Maskinen griper tag i stammen och håller fast trädet och sågar av det.
Det avsågade trädet dras snabbt genom järnklon så att alla grenar lossnar och den nakna stammen sågas av i bitar, stockar, som läggs i en hög.
Det tar 20 sekunder att plocka en gran!
Om vi skulle säga att det tar en minut att plocka en gran så blev det 60 träd i timmen. Och på tio timmar skulle det bli 600 träd.
På 20 timmar blir det 1.200 träd.
Ja, det bör bli ungefär 1.500 träd, som en enda maskin plockar på ett dygn.
Men nu har jag möjligen räknat i underkant så det skulle kanske kunna vara 3.000.
Enligt Riksskogstaxeringen var 942 000 ha föremål för avverkning under 2010:
Jamen, man kör väl inte dygnet runt?
Jo, maskinen är så dyr att man ofta måste använda den dygnet runt för att det ska ”betala sig”.
Det kan också vara vanskligt att lämna maskinen i skogen eftersom det finns tjuvar, som far omkring i plantagen och tar det som går att ta.
Den, som kör skogsmaskinen är inte någon friskus som vandrar omkring i den rena luften och hugger och får starka muskler och rosiga kinder.
Nej, han sitter instängd i maskinen hela tiden och förarhytten... ja, det är som att sitta i en datamaskin. Där är fullt med GPS, datorer, signaler och strålning och många skogsarbetare har blivit sjuka av det.
Han har en dataskärm där han ser vilka träd han ska ta.
Även folk, som bor i hus i skogen, kan bli sjuka och må illa av signalerna från maskinerna, när de kommer tillräckligt nära.
Maskinen väger många ton och kan inte åka på marken utan att krossa allt med sina stora, breda larvfötter och det blir djupa spår, som diken.
Han blir ju tvungen att ta de träd han passerar eftersom han nu ändå har krossat deras rötter.
Med hjälp av monokultur, där träden står i täta, raka rader, kan alltså en enda människa plocka 3.000 granar på ett dygn.
En annan sak: maskinens funktioner styrs med hydraulik och det betyder att det är olja, som finns i en massa slangar och den har ett väldigt högt tryck.
Om det går hål på en sådan slang så sprutar oljan ut som en fontän över marken.
Tror att det finns både mineralolja och miljöanpassad olja, men jag vet inte vilken de använder.
För djuren i skogen måste ju detta vara samma sak, som det skulle vara för oss om det, från en okänd värld, kom tio meter höga monster med lysande ögon och stora klor och bara krossade våra hus.
Inte alls för att de var elaka eller så...
De kanske egentligen var jättesnälla, eller i alla fall så uppfattade de nog sig själva som goda och fredliga...
Det var bara det att de var ”beroende av ekonomisk tillväxt” .
http://www.dn.se/ekonomi/stora-enso-storsatsar-pa-kinafabrik
fredag 4 maj 2012
Skogarna slutar att sjunga
Jag väntar vid min mila medan timmarna lida
medan skogarna sjunga och skyarna gå.
Jag väntar på en vandrerska från färdvägar vida
den käraste, den käraste med ögon blå.
Käre Dan Andersson!
Du skulle inte tro att det var sant
om du såg vårt land i dag,
för milorna är borta, vi har kärnkraft och vindkraft,
och skogarna har tystnat och skyarna är
numera mest randiga av flygplan.
Och vandrerskan hon går mest bara till sin bil.
Och ska du fara vida så köp en flygbiljett!
En käresta, hon söks numer på Internet.
Du skulle inte tro att det var sant
om du såg vårt land i dag,
för milorna är borta, vi har kärnkraft och vindkraft,
och skogarna har tystnat och skyarna är
numera mest randiga av flygplan.
Och vandrerskan hon går mest bara till sin bil.
Och ska du fara vida så köp en flygbiljett!
En käresta, hon söks numer på Internet.
 |
| Pine plantation in Värmland, Sweden |
Nu hittade jag inslaget från radion. Det fanns ju där fast jag inte visste hur man gjorde.
Jag ville lyssna på vad folk hade sagt i Ring P1 angående skogsskövlingen.
Det var först Mia, som hade ringt, och hon ville fästa vår uppmärksamhet på att vi ibland har åsikter om att man ska spara urskog i andra länder, men att vi inte ser hur det är i vårt eget land.
Av vår skog är det bara 5% som är är riktig gammal skog.
Vi har skövlat den och bytt ut den mot planterad skog. När vi åker längs vägarna så ser vi ju att det är mycket träd , men det är ingen riktig skog, det är plantager.
Det blir ju en monokultur, det blir en ”levande död” skog.
Mångfalden av arter försvinner, djurlivet försvinner...
Har du varit ute i en skog, om jag får fråga? … där dom har varit....?
Hur ofta går man ut i skogen i dag?
Man tror att man gör det – men vi går inte ut och tittar på dessa meterdjupa sår och sönderkörda marker.
Eller, som sagt, jag har ju haft dem omkring mig nu själv i flera veckor, dessa skogsmaskiner, så jag står ju och tittar på när träden faller och fågelbona faller.
Man kör året runt numera och det gjorde man inte förr.
Bor du mitt i skogen i Hagforstrakten?
Ja, i Värmlandsskogen.
Och där håller man på att hugga ner gammelskog?
Ja, man både hugger ner och man kör sönder...
Vi måste stoppa här, jag menar, dina barn... våra barn och barnbarn kommer inte att få se en riktig skog och jag tycker att det är skrämmande.
Det är en liten bit av det som sker, men du har väl ingen överblick över hela Sverige så att du ser hela sammanhanget, eller...?
Njämen, det var ju en tjej här förra veckan, som ringde in om Norrbotten och hon ...och det var ju då som den här debatten startade för att Ikea hade gått in i Ryssland … och den skogen går ju ihop med våran.... det är ju taigan.... det går ju ett taigabälte här....tallar, dem har vi ju inte kvar.
Tack, Mia Löfgren i Hagfors.
 |
| Pine plantation in Värmland, Sweden |
Måndag 30 april 2012 kl 09.20. Gå till 10.10 i programtiden.
På slutet i det här programmet så får Mia backup av Ulf Nysell (stoppa på tiden 31.18 för att lyssna)
Ja, jag bor ju mitt i skogen eller mitt i hyggena, som vi har här uppe i Bergslagen så jag ser ju hur det ser ut med vår skog. Och det är litet sämre än vad hon från Hagfors sade, det är 2 % av våra urskogar, som är skyddade.
Brasilien har 70% av Amazonas djungler kvar , Nordamerika har väl 30-40% skyddat.
Om du kommer till New York State, som är en tredjedel av Sverige så finns där 300 State Parks på ett område som är en tredjedel av Sverige och den största, Adirondack, är på 24.000 kvadratkilometer. Allt som är skyddat i Sverige är 6000 kvadratkilometer.
Det säger ganska mycket om hur det står till i Sverige.
Vi behöver inte bekymra oss över andra länder – vi skulle titta på vårt eget land.
 |
| Pine plantation in Värmland, Sweden |
Men vad behöver Sverige göra då?
Ja, de måste ju börja bevara skogen, vi har ju, precis som hon i Hagfors sade, bara gran- och tallplanteringar och det är ingen skog.
Det finns ingen människa som kommer nerifrån Europa hit och turistar och slår upp ett tält i en granplantering … det är ju vansinne... där flyger inga fjärilar, där växer inga blommor.
Det är ett monotont jordbrukslandskap och så håller vi på att göra om hela Sverige.
Dessutom så behöver ju inte skogsbolagen vara långsiktiga längre.
De har ju en ny inkomstkälla, att köra upp 1.500 ton betong på alla höga ställen i sin skog och att sätta upp ett vindkraftverk .
Säljer platsen för 5 miljoner eller så, plus en årshyra på 250.000.
Ett skogsbolag tjänar mera på vindkraft nu än på att ta ner sin skog och därför så sågar de inte av den gren som de sitter på när de skövlar sina skogar nu.
 |
| Pine plantation in Värmland, Sweden |
Hur vet du det?
Jag pratar ju med sådana människor hela tiden. Dessutom så har de gått i samma skogsbruksskolor som dom som avverkar och dom är kompisar allihopa.
Nu anklagar du rätt många människor för korrumption.
Jamen, jag befinner mig i verkligheten.
Jag orkar inte höra på alla lögner som presenteras i Sverige längre.
Det är som George Orwell skrev 1953, samma år som jag föddes:
I ett förljuget samhälle ses sanningen som en revolutionär handling.
 |
| Pine plantation in Värmland, Sweden |
onsdag 2 maj 2012
Hunters and farmers
The first kind is seeking excitement and if nothing happens he finds life boring.
He is oriented towards ecstasy and he seeks those happenings that can make his brain speed up.
When he gets a kick, small or big, he can sense that life has a meaning. But he calls it that he "wants to do something interesting".
If he drinks alcohol he does it because he wants to get rid of his limitations and have fun.
He likes stress and he is goal oriented.
The second kind is seeking stability, peace and security and he wants a safe, calm and happy life with a big collection of food and wood for the whole year.
This is of main importance, of course, he has been working hard to collect it and without it the whole family would die when winter comes.
So he wants to make his house and his collection as big and strong as possible. He knows other people and they all know that the biggest one is the most clever one. He is the winner and deserves the respect of the others.
The biggest one becomes the chief. So he hates to be poor.
If he drinks alcohol he does it because he wants to relax.
He does not like stress. Happiness is to feel big and safe and to eat and sleep.
The biggest one becomes the chief. So he hates to be poor.
If he drinks alcohol he does it because he wants to relax.
He does not like stress. Happiness is to feel big and safe and to eat and sleep.
The first kind is fighting for nature and earth against pollution, insecticides, herbicides, destruction and against the huge sterile plantations where only one thing grows.
He doesn't have much against being poor as long as he can live in a healthy forest.
He doesn't have much against being poor as long as he can live in a healthy forest.
The second kind is saying that we must have a safe supply of woods, food and tools and today he says that the production has to be so big and so effective that it can feed the whole population on earth. So it has to be big, effective plantations, which they cannot be if they do not use big machinery and poison.
He wants to ”save earth” with more and bigger plantations, more technology and more medicines. When the first kind talks about ”saving nature” he means that we should learn to use less energy, not more. We do not need all our electric toys.
Stop producing all nonsense!
Just chop your own wood, make your own little fire, tell the children the old fairy tales that you know, sing your songs and play a drum or a flute.
It is nice to look at the red flames after sunset when the darkness comes and the combination of darkness and flames makes a thrilling background to the old stories about light and darkness, good and bad and adventures with success and failure.
The second type is not interested in such nonsense!
The fairy tales are not true and they cannot be used for anything!
He needs things and ideas that are true, that he can trust and make good use of to make his house bigger and his food supply more safe.
He wants practical information about reality and not insane stories about people who never existed.
On our farm we need good workers and no kings and princesses!
The first type is more of an adventurer so he doesn't need any big house. He can be a nomad and maybe he needs a horse that can carry his tent, clothes and tools. And such a horse can feed himself (if nature exists).
He can put up his tent anywhere and then he collects dry sticks and makes his fire. In an old and healthy forest it is not too difficult to catch a rabbit or a fish to roast or cook on the fire.
So he is not dependent on collecting more and more things to get rich, but he is dependent on a healthy forest with a lot of healthy animals, plants, fruits, fishes and so on.
Lived! A long time ago! But nomads still exist somewhere.
He wants freedom and excitement and he likes the stress-energy of hunting.
The sight of an edible animal sends glucose to his brain and off he goes, like the wolf.
It means excitement and full speed and he feels that he is living.
After a short while it is time to make the fire and eat and relax and tell the stories.
So the stress ends in a natural way.
In our society today we talk about stress and how to avoid it – but in reality stress is just higher energy in the brain and it is meant to be used for hunting, but only for a very short time.
If we transform our lives in a way that we can hunt something else, that we can ”go for” constantly, like a career, the natural stress is misused and makes us sick.
The second type is not very interested in a healthy forest. He doesn't need it!
The forest is “the other world”, the “outside world” where the dangerous animals are and maybe also the enemies.
Well... actually... he would feel much better without that useless forest!
The forest is “the other world”, the “outside world” where the dangerous animals are and maybe also the enemies.
Well... actually... he would feel much better without that useless forest!
For him stress is not at all fun because it just means that someone is attacking his world. He is like the cow: the world is fine when nothing happens.
So to avoid the horrible stress of being afraid he builds a better fence around his place, showing whom the area belongs to.
He goes to the church and prays to God for protection against the dark forces of the forest, trolls, evil spirits and magicians that are lurking around out there.
This is how I am, back and forth, making up fantasies about different main types of people and their different ways of acting and thinking.
I know that genetically we were strictly divided into hunters and farmers, and two different ways of living must correspond to different ways of thinking also, different ways of looking upon the world.
And it remains in the genes.
Today we are a mixture of both, but I think some are still more hunters and some are more farmers.
So I think that it is the hunters who are more easily getting “hit” by alcohol and sugar and they should avoid it. They get a kick from it and they like the kick and then they get dependent.
The hunting people from the northern countries freak out from alcohol, they fight and scream and vomit in the ditch and get taken by the police etc.
The people in southern Europe who probably have more “agriculture genes” don´t seem to have so much trouble with their wine.
The Italian mixes the wine with water and drinks a glass with the dinner. Then he goes out walking.
The Swede drinks the whole bottle and forgets about the food. After six hours he is still sitting there and the whole table is full of empty bottles.
I exaggerate? Well, yes, I know.... but I have seen these two pictures in reality, many, many, many times.
And how does it come that people so easily divide into two distinct but opposite ways of thinking, One is referring to his intuition and to “what he can see”.
And the other one refers to what has been “scientifically proved to be a fact”. He even refers to it when he doesn't know if it really is so.
And they both think that the other one is stupid!
The farmer had to rely on safe tools and methods. He worked from morning till evening and he knew how to do. Steady working was giving result and every movement was proved to be true in the sense that he knew that it was functioning, because his father had done it in exactly the same way.
The hunter had to rely on his intuition.
There was no safe rule about where the best place was for getting an animal for dinner. He had to feel where to go. “Follow the wind!”
If few persons were walking around in the forest they had to communicate with the forest, the animals, the weather, the spirits.... They had to listen to everything.
In such a group maybe one person was more clever in using his intuition and in a bigger group he became their shaman and developed his ability.
Much to the horror of the white farmer.
We say that agriculture was a big step for mankind. But was it a step up or a step down?
Agriculture was the beginning of killing nature.
A field of wheat was the first big clearing, the first big human-made plantation, the first big “taking away” of the natural forest.
And then it just continued.
How did this behavior start?
Some smart guys got the idea of helping the best plants a little? And then they could not move around any more, because they had to stay with the plants?
Or did the farmers come from some ancient civilization that we no longer know about?
Can that be the origin of mankind's present disaster?
That the genes of being a free kick-addicted hunter is going hand in hand with the genes of wanting to collect more and more wealth to become bigger and bigger and bigger in eternity?
The masculine way of hunting should be within the feminine way of living, because Mother Earth is feminine in the sense of being our mother who feeds us...
I was just thinking.... and making up some fantasies about it...
when I looked at the conflict between the small Forest People and the big Forest Company here in Värmland, described in Paradiset som blev en trädplantage earlier here, written in Swedish.
Plantation = monoculture
Nästa: SKOGARNA SLUTAR ATT SJUNGA
måndag 30 april 2012
SKOGSUPPRORET
... du tysta, du glädjerika sköna...Det, som hände nu var så märkligt så nu måste jag skriva igen!
Det händer väldigt ofta för mig att om jag har fokuserat på någon speciell idé så kommer den på radion inom någon dag. Ofta kommer den precis när jag sätter på radion, som vanligen inte står påslagen.
Det är det, som C G Jung kallade ”synchronicitet”. Det är som att man plockar upp idéer, som lever sina egna ”liv” på ett annat plan, som att våra sinnen är som små radiomottagare, som ”plockar upp signalerna”, eller hur man nu ska uttrycka sig.
Och det är väl då kanske samma sak som Platons idélära.
I går morse hade jag suttit och skrivit hela morgonen, från kl. 4 (jag vaknade så tidigt och kunde inte sova). Och kl 9 lade jag ut det förra inlägget, som består av vad Laila (Skogsfolket i Värmland) tycker om sin miljö där hon bor i den svenska storskogen, som är en granplantering där det finns så mycket skogsmaskiner att älgarna numera inte bryr sig om maskiner och strålkastare.
Kör MC i skogen.
Jag pratade en gång om älgarna, med en kille som kör motorcykel i skogen.
Han sade att älgarna inte bryr sig om honom och att han kan köra förbi dem på väldigt nära håll, även i mörkret på natten, trots att hans MC har en mycket stark strålkastare och brakar väldigt högt.
Älgarna struntar i honom.
De bara fortsätter att äta och tittar knappt ens på honom, och han sade att det beror på att de är så vana vid skogsmaskiner.
Däremot så brukar de ju springa sin väg när det kommer en bil, fast inte alltid. Ofta kan de bara stå kvar och titta, vid sidan av vägen.
I går var jag bara trött för att jag hade gått upp för tidigt så jag gjorde ingenting och satte varken på radion eller datorn.
I dag vaknade jag med huvudvärk och fem i tio på förmiddagen satte jag mig vid köksbordet med ett glas caffelatte och tryckte på knappen på radion.
Klick....
Brasilien har 70% kvar av sin urskog men här i Sverige så tycker man att 2% räcker.
Ungefär den meningen kom i radion! Och det var ju precis det vi hade pratat om och skrivit i förrgår!
Som sagt, det är inte första gången det händer, att det jag fokuserat på kommer i radion precis när jag satt på den.
Men även om jag blivit van vid det så blir jag i alla fall förvånad. För ”det kan ju bara inte vara sant!”
RING P1
Ring P1, i Sveriges Radio, kanal P1, innebär att lyssnarna ringer till studion och diskuterar något, som de tycker är viktigt. När jag satte på radion så var det bara fem minuter kvar av programmet och det var Ulf som hade ringt och han pratade om att den svenska skogen långsamt förvandlas till en granplantage.
Jag hade missat det som han tidigare hade sagt, men jag ska se om jag kan hitta det på nätet.
Nej, det gick inte, inte ännu i alla fall. Det kanske dröjer några dagar innan det avsnittet läggs ut på deras sida. Så jag får vänta!
Det blev i alla fall plötsligt ett väldigt flyt i "Platons idévärld, avd. skog"!
Det känns som om skogen vill göra uppror mot denna skövling av allt naturligt liv.
En granplantage är inte en levande skog och det finns massor av djur som inte kan leva i en sådan plantage.
När jag var liten var det så att man inte kunde köra nånstans på kvällen på sommaren utan att efteråt bli tvungen att tvätta bilens vindruta, som var kladdig av krossade insekter.
Nu kan man köra hur mycket som helst utan att behöva tvätta vindrutan från annat än damm.
Vart har alla de där insekterna tagit vägen?
Finns inte mer!
När jag nu letade efter Ring P1 på nätet så hittade jag i stället detta.
Över norra halvklotet finns ett bälte av urskog som tillsammans med de tropiska regnskogarna är nödvändigt för att det ska kunna finnas liv på jorden.
I det bältet avverkar Ikea skog, avslöjar Uppdrag Granskning.
Ikeas har fått tillåtelse att avverka i den känsliga urskogen från den internationella skogsvårdsorganisationen FSC, Forest Stewardship Counsil.
Organisationen tar varje år år emot stora summor pengar av Ikea.
Men det ser de själva inte som ett problem i sammanhanget.
Uppdrag Granskning är också ett program, som går i Sveriges Radio P1.
http://svt.se/ug/ikea-avverkar-unik-urskog-i-skydd-av-miljoflagg
Det kanske är dags för Skogsupproret ?Det tycker skogen, i alla fall, men det har den nog tyckt länge.
Denna Ulf i radion berättade att skogsbolagen inte bryr sig om att de förstör skogen eftersom de senare ändå kan tjäna pengar på att bygga stora cementplattformar på bergen och hyra ut dem till de bolag, som producerar vindkraft.
Man kan protestera mot vindkraft, men...
Men hur ska man göra för att protester inte automatiskt leder till en ökad utbyggnad av kärnkraften?
Ja, jag vet inte!
söndag 29 april 2012
Paradiset som blev en trädplantage
Nu har jag bott här i skogen i 27 år, utan el och utan brevlåda, och det är med stor sorg som jag upplever hur miljön har förstörts.
När jag flyttade hit så fanns här naturlig gammelskog där allt var lugnt och stilla. På en vecka var det kanske fem bilar som for förbi.
Naturlig storskog betyder att granarna var gamla och stora och de växte heller inte i raka rader som nu.
Där fanns granar som var så tjocka att det krävdes två personer för att hålla armarna omkring en sådan.
När vi kom hit så tog vi prov på vattnet, som kommer från en källa i skogen. Och vi tog prov på jorden. Vattnet var helt rent, det var hälsovatten, och jorden var också helt ren.
Min pappa sade att luften också var ren och det kunde han se på träd, mossor och lavar.Han hade levt i skogen i hela sitt liv så han kunde sådant.
Djurlivet var rikt, ugglorna hoade och vitryggade hackspettar satt och hackade i en massa jättestora, gamla björkar som fanns överallt här. Orrar och tjädrar spelade, fåglarna kvittrade, ekorrar fanns det i mängder och bäckarna porlade. Vi hade flyttat till ett paradis.
Men med tiden förändrades skogen och hela vår livsmiljö. Stora, tunga maskiner började krossa och skövla och nu har vi torra, risiga kalhyggen där som vi förr plockade blåbär, svamp och lingon och det är stora, djupa spår överallt och sönderkörda diken och sönderkörda bäckar.
Men inte nog med det.
Jag pratade med en man som gick omkring och satte granplantor här förra året och han varnade oss och sade att vi inte skulle gå in i skogen där, eftersom plantorna var doppade i ett gift, som är farligt för både djur och människor.
Man gödslar och kalkar skogen också, dvs man konstgödslar. Det betyder att älgkött numera inte kan kallas ekologiskt.Förr gick heller inga flygplan över skogen, men sedan lades flygrutten om och planet från Oslo går numera över oss här och militärens reaplan tjuter förbi på låg höjd en gång i månaden, på väldigt, väldigt låg höjd, det är nästan så att de snuddar vid grantopparna.
Svenska Rallyt har lagt ett av sina mål här, bara 300 meter från vår gård och efter målgång så kör de förbi vårt hus och det smäller och brakar och djuren blir vettskrämda. Och en massa avgaser antar jag eftersom det luktar bensin.
Plus en massa strålning från alla deras trådlösa sändare och det är signaler som jag kan känna. Det gäller även skogsmaskinerna som ibland är väldigt nära vårt hem här.
Vi gråter över det förlorade paradiset som en gång fanns här och jag tror att även skogen gråter över att bli en mer och mer steril granplantage.
Vi bodde länge mitt i vargarnas revir men de rörde inte våra djur.
Vi hade en fårflock med lamm och vargarna kunde gå tätt förbi fåren utan att försöka jaga dem.
Eftersom fåren var nära vårt hus så tror jag att vargarna uppfattade det som att fåren tillhörde vårt revir och inte deras.
När de hade tillgång till egen mat så respekterade de vårt revir. Och de måste ju inte äta hela tiden.
Det var när skogsmaskinerna började förstöra skogen som vargarna ändrade sitt beteende.
När maskinerna skrämde bort de andra vilda djuren, som älgar och rådjur, då började vargen att jaga får i stället. I alla fall här.
Jag antar att vargarna också kände sig stressade av alla maskiner, för det gör jag.
Det är inte så konstigt att vargen är helt vilsen nu när hans naturliga miljö har förstörts så att han inte längre har så många naturliga bytesdjur.
Det är människan som är jordens farligaste rovdjur och hon har förstört naturens balans.
För pengar krossar vi allt och skapar en värld av sopor.
Skogen är nu en plantage och av Sveriges skog är bara ung. 5% naturlig gammelskog.
Vi pratar om skogsskövlingen i Brasilien, men där är 50% naturlig skog.
Vår sista fria häst, en nordsvensk brukshäst, fick fel på hoven och veterinären kunde inte göra något, så sedan några veckor tillbaka, betar Gry på himmelens ängar. Från början hade vi tre hästar, som alla gick omkring fritt i skogen
Det hände ibland att någon sade sig ha sett en häst som hade rymt och som gick omkring i skogen, men de hade inte alls rymt. De brukade vara ute på dagen och komma hem på kvällen.
Vi gjorde arbetsbyten och gav varandra råd och hjälp, vi hade fullmånesfester, och våra barn lekte i frihet och var glada och nöjda med livet.
Nu är barnen stora, men har fortfarande kontakt med varandra och hjälper varandra med allt möjligt.
Vi som den gången var nybyggare här i skogen börjar bli gamla nu.
Klart att det var, som man brukade säga, ”mycket slit och släp”, men det var gott att själv bygga sitt eget liv.
Observera att det var ”alternativare” som gav sig iväg ut i skogarna som en slags protest mot konsumtionssamhället. Vanligt folk hade vanliga arbeten och drömde om mera pengar, som nu, och det gamla sättet att leva på bondgårdar hade i stort sett redan försvunnit.
Alternativarna var idealister, som ville återskapa det gamla, naturliga livet och det visade de genom att klä sig i ett slags naturmode med helylle, batik, fransar och broderier.
I stället för en dyr stereoanläggning så hade man kanske en flöjt i fickan.
Vi, Skogsfolket här Värmland, har tagit fram gammal odlingsmark, reparerat gamla hus och lador, sågat, kluvit, kapat och huggit ved till långa, kalla vintrar när det kunde vara 35 - 40 grader kallt.
Ibland var det så mycket snö att det gick ända upp till höften, men man var ändå tvungen att ta sig fram till djuren i ladan.
En gång hade det blåst upp så mycket snö mot vår ytterdörr att vi knappt kunde komma ut. Dörren gick inte att öppna.
Vi fyllde våra förråd med allt som naturen gav oss, blåbär, lingon, smultron, hallon, hjortron, krusbär och vinbär, som vi gjorde sylt och saft av. Vi fick äpplen, krikon, körsbär, svamp, örter, potatis, lök, morötter, sallad, dill, persilja och gräslök. Vi hade maskrosblad och klöver i salladen och vi gjorde soppa av nässlor, kirskål och svinmolla, som växer vilt.
Vi hade och har fortfarande höns, som vi får ägg ifrån. Vi har också saltat in och torkat fisk.
På det sättet kunde vi klara av att vara insnöade i skogen under långa tider.
Men när sommaren kommit så reste vi majstången, dansade, bryggde mjöd av älgört och spelade fiol och gitarr i ladan.
Det var många barnfamiljer som bodde i skogen på det sättet.
Det var en trend att man ville leva naturligt och det var väldigt många som på det viset hoppade av det vanliga samhället. Man ville hellre vara fri och fattig än ”fångad i systemet”.
Ingen av oss hade någon elektricitet och man ville också undvika att bli beroende av det. Det var viktigt.
Vatten fanns ändå i källan och brunnen och det behövdes ingen pump.
Veden kunde man själv såga och hugga och maten kokades på vedspisen.
Vi hade pratat med skogsbolaget och fått tillstånd att gallra i skogen och det räckte ju till ved åt oss.
Men vi fick ju inte ta vilka träd som helst.
Men även om man lever isolerat i skogen så finns det ju ändå en massa lagar och regler man måste följa. Man kan inte bara gå ut i skogen och flytta in i ett gammalt hus som man hittar. Man blir tvungen att antingen hyra, låna, köpa eller arrendera det, dvs om man inte köper huset så måste man ändå ha ett avtal med ägaren och så var det förr också. Man får inte heller fälla träd utan att ha tillstånd av markägaren.
Det kanske är självklart för oss svenskar, men jag har mött folk från andra länder, som har trott att man kunde göra så i Sverige.
Nu har det dessutom blivit ännu fler regler så att det också är väldigt svårt att ha djur, annat än hundar, katter, höns, ankor, gäss och kaniner.
Samhällets alla regler kanske jag kan berätta mer om en annan gång.
Jag är inte så intresserad av alla de där reglerna, jag vill helst slippa dem, men om man inte alls vet att de finns så kan man ju riskera att få böta och det kan bli väldigt dyrt.
Laila berättade
En gång var detta en bygd där flera hundra människor levde. Här fanns gårdar, skolor och affärer. Det var inte mer än 40-50 år sedan som den här bygden var levande.
Jag har frågat Farfar Bo, som var där på den tiden, och han berättar:
Hans historia är litet äldre, men den är från ungefär samma område i skogen.
Änkan på VargåsenPå Vargåsen träffade jag en äldre kvinna och änka, som efter sin makes död hade fortsatt att leva ensam där på ett torp.
Då och då behövde hon få hjälp av sin son, som hade flyttat till Lysvik. Hon behövde hjälp med att plöja eftersom hon hade gjort sig av med hästen. Hon var inte längre så ung.
Så länge hennes make levde så var bruket av torpet deras uppehälle.
Jag minns inte riktigt, men jag tror att hon kan ha hetat Stina.
Hon odlade spannmål, rotsaker, grönsaker och frukt. När jag träffade henne så hade hon en ko, en gris och höns. Ved tog hon i skogen, fast det var kanske hennes son som hjälpte henne med det.
Hon behövde ibland köpa saker och en gång köpte jag t.ex. sytråd till henne, så att hon slapp att gå den långa vägen till affären.
Det gick ingen bilväg till torpet och det gick inte heller att cykla dit.
Hon var lite speciell. Hon hade "spertus". Och vad var det? Ja, det kan man fråga sig.
Jag tror att ordet ursprungligen kommer av spiritus, men det är bara en gissning. Riktigt vad det var, vet jag inte. Hennes vänner och bekanta visste inte heller. några hade för sig att det var något hon hade i en liten ask.
Men vi visste vad spertus kunde användas till. Med spertus kunde hon säga var korna stod, när de inte kom hem och så kunde man gå dit och hämta hem dem.
När en kniv, eller annat verktyg, hade försvunnit från ett torp i närheten, kunde hon med hjälp av spertus ange vem som tagit den. Man gick hem till den personen och anklagade honom och han erkände stölden och lämnade tillbaka stöldgodset.
Det där var under den tid vi kände henne. Man berättade om många andra händelser, där hennes spertus spelat en märklig roll. Men hon ville inte gå in på vad spertus var.
Hon menade med klar logik att det behövde jag inte veta. Hon sade att det fanns andra människor än hon som hade spertus.
Farfar Bo
Skog-Can är det vanligaste gödselmedlet idag för gödsling av skog. Skog-Can innehåller en hög viktprocent N (27.2%) i form av ammoniumnitrat. Dessutom innehåller gödselmedlet kalcium, magnesium och bor. http://www-fiberskog.slu.se/Dokumentation/Omgodsling/omgodsling.htm
Ammoniumnitrat
blandat med dieselolja
kallas ANFO och är
ett billigt, stabilt och välanvänt sprängämne. Blandningen kan
fås att detonera med en mekanisk chock (tryckvåg). I normala fall
räcker det inte med en tändhatt,
utan en sprängkapsel
måste användas. http://sv.wikipedia.org/wiki/Ammoniumnitrat
CYPER PLUS
Giftig för bin och andra pollinerande insekter.
Även giftig för fisk och andra vattenlevande organismer.
Kan orsaka skadliga långtidseffekter i vattenmiljön.
Irriterar huden. Kan ge allergi vid hudkontakt.
Om man kommit i kontakt med giftet:
GENERELL REKOMMENDATION
Visa detta säkerhetsdatablad för jourhavande läkare. Håll personen varm och lugn.
Vid inandning
Sök frisk luft och vila. Vid kvarstående andningsbesvär kontakta läkare.
Vid hudkontakt
Tvätta huden noggrant med tvål och vatten. Tag av förorenade kläder.
Stänk i ögonen
Tag ut eventuella kontaktlinser. Skölj genast med mycket vatten i flera minuter. Håll ögonlocken brett isär. Kontakta läkare om besvär kvarstår.
Förtäring
Framkalla ej kräkning. Skölj ur munnen och ge ett par glas vatten eller mjölk att dricka om den skadade är vid fullt medvetande. Kontakta omedelbart läkare.
PERSONLIGA FÖRSIKTIGHETSÅTGÄRDER VID ARBETE
Använd andningsskydd, skyddshandskar, skyddsglasögon och skyddskläder
Undvik inandning, förtäring och kontakt med ögon och hud. Använd personlig skyddsutrustning
Använd halvmask med partikelfilter P2 och gasfilter typ A vid risk för inandning av sprutdimma.
Använd skyddshandskar vid hantering. Skyddshandskar 4H (kemskydd 4-8 h).
Använd visir eller skyddsglasögon med sidoskydd vid risk för stänk.
Använd lämpliga skyddskläder.
Tvätta noggrant med tvål och vatten efter hantering. Använd handkräm om hudirritation skulle uppkomma.
Farligt vid inandning, hudkontakt och förtäring
Irriterar ögonen och andningsorganen
Risk för allvarliga ögonskador
Kan ge allergi vid hudkontakt
Mycket giftigt för vattenlevande organismer
Kan orsaka skadliga långtidseffekter i vattenmiljön
Giftigt för bin
Ångor kan göra att man blir dåsig och omtöcknad
http://www.av.se/dokument/aktuellt/storm/cyper_plus_safety_data_sheet.pdf
Nästa: Money, money...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)